i en vecka har jag försökt att skriva ett inlägg om våra hostars liv. Hur svårt liv de haft och har. Många av er har velat veta mer om Adam och vad som hänt Adam men hur jag än skriver så blir det inte rätt och jag känner att jag bör inte heller skriva om honom helt öppet på internet.
Men efter att ha träffat Adam har man fått ett helt nytt perspektiv på livet. När han berättar om sitt liv, barndom, sin olycka, åren efter olyckan är det som att mina problem är ingenting. Adam har verkligen öppnat sig för oss och jag känner att det bör stanna där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar